Från Brasilien till Sjölins

”Sigge” tänker inte på pensionen än

Han fyller 65 år i april och har rätt att sluta arbeta och dra sig tillbaka som pensionär. Men pensionärslivet är inget som lockar Sergio Lampert just nu.

– Nej. Jag vill nog jobba kvar ett år till – minst. Sjölins Smide har en stor del i den trygghet jag känner. Jobbet här har gett mig så mycket, jag har alltid trivts här.

Att Sergio, eller Sigge som han kallas, är en populär arbetskamrat råder det ingen tvekan om. Att ställa upp för att ge en hjälpande hand när det behövs är själv-skrivet. Oavsett om det gäller i jobbet eller i privatlivet.

Sergio Lampert har en helt annan bak-grund än de han jobbar med på Sjölins Smide. Han växte upp under betydligt svårare förhållanden hemma i orten Esteio i södra Brasilien.

– Vi var fyra syskon. Mina föräldrar skiljdes och mamma fick ta hand om oss. Jag bodde ibland hos mormor, ibland hos pappa och sedan åter hos mamma.

Att mamman skulle kunna ta hand om barnen ensam var alltför svårt. Sergio hamnade på ett barnhem som var byggt av pingstvänner från Sverige. Nancy Grufberg från Hudiksvall läste ett reportage om barnhemmet i Året Runt och ville gärna hjälpa till. Hon fick några bilder på barnen och hon fastnade för Sergio.

– Jag skrev till henne och frågade om jag kunde få träffa henne. Jag glömmer aldrig när jag steg av tåget som 20-åring i Hudiksvall. En helt främmande stad och ingen människa jag kände. Då helt plötslig fick jag se en dam som kom viftande med en brasiliiansk flagga.

Sergio Lampert hade tagit sig till Fredrikstad i Norge efter en 17 dagar resa med norska båten Borg. Han kom vidare till Alingsås och därifrån till Hudiksvall.

– En oerhört spännande resa, minns Sergio. Allt var så nytt, så spännande, så lättsamt. Det blev mycket skratt eftersom jag inte kunde språket. Men det var också ganska långsamt och jag började längta hem. Men Nancy ville inte att jag skulle åka.

Vändpunkten kom i och med att han fick bo och studera på Forsa folkhögskola i ett och ett halvt år och han trivdes med umgänget där.

Sergio började så småningom arbeta hos familjen Wiberg i Rogsta, på sågverket och i jordbruket.

– Jag umgicks med sönerna och blev en del av familjen. Jag ville tjäna egna pengar och inte behöva leva på Nancy.

Sven-Arne Wiberg presenterade Sergio för dåvarande Sjölinsägare Åke Andersson på en dans i Forsa och de började prata om jobb. När Åke frågade Sergio: Vad kan du göra? svarade Sven-Arne: Han är duktig på att jobba! 

Och på den vägen är det.

Det var också genom Sven-Arne som Sergio träffade Lisa Åström från Bergsjö, flickan som kom att bli fru Lampert.

1977 ville han resa till sitt gamla hemland Brasilien. Men det hade uppstått ett hinder – Lisa var gravid.

– Och det kändes bättre att få dottern Sara än att åka till Brasilien, säger Sergio.

Sara föddes midsommardagen 1978. Hon jobbar i dag som sjuksköterska på Varvet hälsocentral.

Sonen Magnus, född 1983, läser till idrottspedagog och jobbar på Svenska Bilsportförbundet sedan tre år.

Sonen Dennis, född 1989, arbetar som it-programmerare i Malmö och har tidigare arbetat med pappa Sergio under tre år på Sjölins Smide. l